Boktips för pseudointellektuella

Jag fick något helt otroligt. Hela min kulturhungrande kropp skriker fortfarande av lycka. Boken heter Mer än hennes mun, utgiven av Wahlström & Widstrand, 2005. Den innehåller Shakespeares sonetter på engelska, samt direkt efterföljande i svensk översättning av Sven Christer Swahn. Dessutom är varje sonett illustrerad av Ulf Lundell. Den är guld och orange, stor och svår att missa. Hitta den, läs den, älska den.

Book o' the Month

Mars 2008

Gunnar
Bob Hansson
Wahlström & Widstrand
2007
Det finns bara ett sätt att komma ur den här kognitiva rävsaxen. Att sluta tänka. Och för att sluta tänka behöver jag bara göra en enda sak. Behöver bara avsluta en enda sak. Nämligen mitt liv.

Det var egentligen bara en tidsfråga innan den här boken skulle infinna sig i min ägo. Jag började så smått på den igår och kan hittills konstatera att jag gillar den både bättre än poesin och än Bob Hansson själv. Sammanfattningsvis: Det är en helt vanlig men ganska bra bok. Och det ska bli spännande och se vad som finns gömt andra änden. Nu är det dags för frukost.

Sweeney Todd

_{Bild från www.broadwayworld.com}
Filmen, alltså. Musikalen i dess originalform är skriven av Stephen Sondheim och Hugh Wheeler och spelades på Broadway första gången 1979. Uppenbarligen.

Castingen var väldigt spännande. Det dök upp flera ansikten som man kände igen, och de visade sig vara något av renässansmänniskor allihop dessutom. Fast jag kan inte påstå att det höll hela vägen ändå.

Jag tycker jättemycket om Johnny Depp, speciellt i Finding Neverland och Pirates of the Caribbean, och jag tycker jättemycket om Tim Burton och hans gotiska vuxenbarnfilmer, och hade jag fått storyn berättad för mig så hade jag förmodligen dött av ett överbelastat hjärta. Men det är något med musikaler.

Det var väldigt trögt att ställa om sig till musikalläge i början, men det fungerade. Det enda jag egentligen kunde klaga på var att texterna kanske kunde ha varit lite mer utarbetade. Det är bara det att jag tror att musikaler är bäst på scen. För folk är generellt fula när de sjunger, och det kan distrahera mig.

Jag har varit på ett par live-musikaler, och i regel har det varit helt fantastiskt. Jag älskar att gå på teater. Det finns en helt annan kommunikation, publiken sinsemellan och mellan massan och skådespelarna. Den närvaron kan inte överföras till filmformat. Och jag tror att det är det enda som egentligen behövs för att Sweeney Todd ska gå från "sådär" till "riktigt bra".

För den har en bra grund. Men på listan av Johnny Depps sämsta filmer hamnar den här nog på andra plats (på första plats Gilbert Grape), och det gör att hela alltet blir något av en besvikelse. Håll nu i sinnet att standarden normalt är mycket, mycket högre. Men den berör fortfarande. Och blodigt blir det. Fast blodet har fel färg. Det kanske är där problemet egentligen ligger.

Book o' the IB-life

Här är den. Nyckeln. Här står det hur man får saker gjorda snabbare och bättre och dessutom mår bättre på vägen. Jag läste inledningen och det första tipset idag, och jag tror på den här boken. Det är väl lite i senaste laget för mig att läsa den, men jag lovar att låna ut den till alla som jag lämnar bakom mig när jag tar studenten (och att uppdatera eventuella bloggläsare om mina nyförvärvade kunskaper och påföljande framgångar). Kostade 15 kronor på Wettergrens bokrea. Det gillar vi! Mitt nya motto är Svälj grodan, och jag har redan börjat. Dessutom har jag gjort en lista med mitt mål och dess delmål, det var pirrigt. Det känns som ett högt mål, men alla delmålen är ganska utmanande. Jag vet att jag har potensial att förverkliga dem.