Love

_{Bild från www.timesonline.co.uk}
So help me God! vad jag älskar den här skivan. För den som är lika mycket Beatlesfantast som jag kan det nog vara svårt att leva utan den.

Om vi ska gå in på grundstruktur består albumet av en "musikalisk resa genom Beatles alla perioder", och innehåller stort sett de mest kända låtarna. Dessa framförs av Beatles själva men flera låtar har i efterhand mixats till medleys. Effekter har lagts till och tagits bort för att framhäva musiken på ett sätt den aldrig har låtit förut. På så sätt har det allra bästa plockats till en potpourri av mycket svårhatade ljud.

Det är svårt att beskriva precis vad det är som är så fantastiskt. Men fantastiskt är det. Det är små detaljer som den extra trumman på Lucy in the Sky, och stora förändringar som sammanslagningen av Mr Kite och I Want You. Hela skivan visar på ett nytänkande som inte alltid förknippas med gamla klassiker, men kanske behövs för att föra den här musiken vidare till nästa generation. Jag vågar påstå att titeln säger allt.

Det är vi som bestämmer (del 2)

Och så medskribenten då. Fabienne heter jag. Ett år äldre än Alex men vi går i samma klass och delar liknande öden. Det var hon som kom på idén till bloggen och bad mig vara med.

Framförallt är det mitt litterära intresse som vädras här; jag älskar att läsa och älskar nog böcker ännu mer. Det blir mest prosa och till viss del drama i mitt urval. Jag är inte överdrivet svag för poesi, men håller på att odla det intresset. På det viset antar jag att jag och Alex kulturellt komplementerar varandra. Likväl har jag väldigt svårt för dans, något som hon inte verkar ha några problem med. Förklarligt eller ej älskar jag däremot både teater och film. Jag har även ett stort men trögt musikintresse; jag är svårflörtad när det kommer till detta men band som har vunnit mitt förtroende brukar stanna där. Unikt nog lyssnar inte heller jag inom någon specifik genre, men det finns vissa som jag undviker...

På det stora hela är jag Gardellsk i det att jag ofta uppskattar det som blandar humor med tragik/absurditeter. Jag tittar mycket på komedi, och jag gillar ord. Det mesta som jag är riktigt intresserad av går att förstå endast genom ljud - med andra ord har jag svårare för att uppskatta en tavla än ett musikstycke, även om jag gärna avnjuter båda. Just nu är det i alla fall läsning, strömusik och stand-up som dominerar min lista. Jag hoppas den här informationen har varit till hjälp.

Det är vi som bestämmer

Hanna Wernbom som både koreograferade och framförde En lightprodukt (Trampolin 2008) tillsammans med Klara Rygileski kommenterade inlägget som ementhal skrev om evenemanget och kom med den eminenta frågeställningen "vem är du? Dansare, koreograf, dansintresserad?" och därför kände jag att det var på sin plats med en liten presentetion av mig och min medskribent.

Jag heter Alexandra och är 17 år gammal, på väg att avsluta IB-programmet på Aranäsgymnasiet. Utbildningen jag genomgått ger en mycket bred litterär grund då vi arbetat med både svenska och utländska verk på både svenska och engelska. Mitt intresse för litteratur och det skrivna ordet grundas delvis i detta, men är ett intresse jag närt sedan barnsben. Jag är hobbypoet med förkärlek för modern lyrik och väldigt förtjust i estradpoesi, som även fått min darriga stämma att ljuda i mikrofon någon gång. Jag trivs mycket bra på Hängmattan i Göteborg och är gärna moraliskt stöd åt vänner och bekanta som tävlar i poetry slam där. Min musiksmak är väldigt bred och täcker det mesta från Enya till Slipknot och tillbaka. Popen ligger mig extra varmt om hjärtat och konserter är vad som tinar min frusna själ under vintern och får den att glöda om sommaren. Dock spelar/sjunger jag inget på egen hand, av respekt för mina medmänniskor. När det gäller dans är jag väldigt bra på att titta på den men utförandet är för mig en gåta som min kropp inte tänker låta mig lösa enkelt. Inget jag utövar men njuter desto mer av att beskåda den, gärna lyrisk jazz men allt som hålls på hög nivå i dans är som choklad - fantastiskt.

(Förresten refrerar inläggets titel til en låt av allas vår älskade Laleh)

Book award - vinn en resa till Spanien!

Som vissa av er kanske vet ska jag efter sommaren flytta till Spanien. Jag är en sådan som redan nu går och funderar på om jag har tillräkligt med lakan etc. och därav började jag fundera på vilka böcker jag ska ta med mig. På ett sätt blir det lite som "om du skulle åka till en öde ö..."-scenariot, vilket alltid är intressant, å andra sidan så vet jag ju (med ganska stor sannolikhet) att jag faktiskt kommer hem igen, och får återse alla mina litterära dyrgripar. Kraven är att de måste vara i pocketform (eller i alla fall väldigt lätta) och jag måste verkligen vilja läsa dem, så att jag inte tar med något i onödan.

Så, vilka är de ärade böckerna som ska följa mig ut på nya äventyr? Det är lite som ett book award, och låt mig nu presentera vinnarna i kronologisk ordning, med tillhörande motivering!

1. Like the flowing river, av Paulo Coelho
Motivering: Har läst delar av den och det är en källa till mycket tröst och visdom. Kortare texter skrivna eller sammanställda av min favoritförfattare - det är som en godispåse, jämfört med en tung middag.

2. Halleluja liksom, av Bob Hansson
Motivering: Samlade dikter, modern svensk lyrik. Också denna som en godispåse, man tar en, smakar på den, låter stämningen omfamna en och det gör inget att man läst dem förut. Havreflarn är alltid lika goda.

3. Pilgrimsresan och Zahiren, av Paulo Coelho
Motivering: Här kommer de tunga middagarna. Men det är ju i dessa verk man finner sin litterära mättnad, när man får allt det man är ute efter - viskom, vackra ord, en berättelse, karaktärer... Häxan från Portobello kan även hamna här om jag får tag i den.

4. Artemis Fowl, av Eoin Colfer
Motivering: Det är den enda roman jag äger på spanska, och det är en källa till kunskap. Trots att det av vissa klassas som en barnbok är jag helt charmad av supersnillet, älvorna och dvärgen som kan frikoppla sin käke. Given i min resväska.

Femteplatsen är ännu otillträdd. Det finns så mycket jag vill läsa... Kanske återkommer jag snart med en egen litterär bucket list. Någon som har några tips?

Trampolin 2008

_{Bild från www.pustervik.goteborg.se}
På Pustervik (Göteborg) igår gick jag och Alex och kikade på dans-performance. Sex koreografer hade jobbat till sig något sorts stipendium med nydans och vackert blev det. För er som inte orkar läsa en elaborerad utforskning av upplevelsen, kan jag säga kort: JA, NEJ, JA, NEJ - och så kan ni sluta läsa nu.

Blommiga Tapeter av Nor Toma
Det var husband och det var barn och hopprep och Slinky-reklam och personligen tyckte jag att det var väldigt starkt. Det var mycket vardagsångest som jag förstod det. Det var överlag ganska kontroversiellt och osammanhängande, men jag tyckte att vissa delar var bland det bästa i hela föreställningen. Det var mycket korta scener och för mig låg nog fokus mest på musiken. Det var inte mycket dans, men man kunde ändå tappa bort sig i rörelsen på scen. På så sätt tyckte jag att det var djupt och fantastiskt på mitt eget pseudointellektuella vis.

En Lightprodukt av Hanna Wernbom och Klara Rygielski
Mer dans denna gången. Mycket lek med ljus och ganska uppenbara influenser från 50- och 60-talet. Jag tyckte det var sådär. Det var stundtals väldigt utdraget, och det verkade inte eskalera till någon riktig mening. Mycket kaka på kaka. Det var charmigt, men jag vill tro att det kunde varit mycket bättre. Självklart vill jag inte underminera talangerna - det var stundtals väldigt vackert och effektfullt och de lockade också fram ett par skratt - men. Det räckte inte riktigt hela vägen.

Ordagrant av Mattias Olaison
Detta var lite av en favorit som var svår att ta in i början men till slut fick något av en hedersplats för mig. Olaison använde sig av musik och poesi med väldigt elaborerade historier, som blev tolkade i rörelse. Det handlade om kärlek mest, för unga och gamla, gifta och ensamma. Jag tyckte att det var väldigt lätt att ta in och trots att det var mycket dans blev det mer som teater. Stundtals kan jag erkänna att det kändes lite fånigt, men det blev mycket skratt och jag tror att det var väldigt viktigt. Det låg något seriöst direkt under ytan.

Miscigenacão av Lovisa Baldal och Roberval Rocha do Nascimento
Jag tror att många tyckte det här var fantastiskt. Det var ett internationellt samarbete som lade mycket på förståelse mellan olika delar av världen, något de påvisade med en ständig balans mellan ljust och mörkt. Det här numret var förmodlgen det som hade mest etablerade dansare, och som bestod mest av "riktig" dans. Tyvärr fastnade inte jag. Jag har enormt svårt att concentrera mig när det bara är abstrakt och vackert. Jag tappar tråden och börjar tänka på annat. Och det är väldigt tragiskt, men det är sant, och det förstörde väldigt mycket för mig, fast jag inte kan förneka att det var ett utmärkt framträdande.

I allo var kvällen värmande, inspirerande och om inte annat kändes det som om alla i lokalen kom ett steg närmare sig själva. Det var definitivt värt pengarna och jag blir lite sugen på att gå på nästa års utställning.

Book o' the Month

Maj 2008

A Short History Of Tractors In Ukrainian
Marina Lewycka
Penguin Books, London
2007
As Crap car disappears round the corner, my father rescues the burnt potatoes and creeps into the bathroom to relieve himself. Then he phones me. His voice is shrill and breathy.
'I think she means to kill me, Nadia.'

Jag fick den här av Alex för en evighet sedan och tyckte att det kanske var dags att ta sig an den nu när man snart är ledig. Jag ligger sedan tidigare och pendlar mellan "underbar" och "skitdålig" men jag antar att det kommer visa sig så fort jag börjar läsa. I vilket fall blir man utan tvekan nyfiken.