Jag återkommer till detta ämne då stand-up för mig är the ultimate pastime. Nu blir det istället lite länkar till shower och övrigt som några gamla, några nya, några blå och några lånade (tyvärr endast) herrar har behagat att inte ta bort från YouTube.
Dylan Moran, den cyniske irländaren som använder den mesta av sin tid till att kedjeröka, dricka vin, klaga på samhället och fluffa till sitt redan alldeles okontrollerade hår, kan bjuda på tre liveshower: Monster från 2004, Like, Totally från 2006, samt hans bidrag till Amnestykvällen Stop You're Killing Me från samma år.
Den förres musikaliske vän Bill Bailey har även han ett par shower upplagda, Bewilderness från 2001 och Part Troll från 2004. Som vanligt bjuder herr Bailey på hisnande musikaliska nummer som smidigt integreras med hans sällsamt observativa, men mycket vimsiga, komedi.
Av den flamsige australiensaren Adam Hills finns det tyvärr inte mycket att se, men väl valt är det man hittar. Hans uppträdande från Comedy Store är sevärt som få, klockrent skrivet och ännu bättre framfört. För den som är intresserad av kulturkrockar, krokodiljägare och konstgjorda lemmar är detta det bästa som finns att finna.
Komedigruppen The Mighty Boosh är kanske föga kända i Sverige men har blivit populära världen över för sin surrealistiska humor. Deras liveshow heter helt enkelt The Mighty Boosh Live och kan avnjutas i sin helhet även den. Det blir stand-up i mix med episka äventyr i sketchformat, och även om den håller något lägre standard vad gäller kostymbyten än tv-serien, ger publiken en hel dimension nya möjligheter, som naturligt vis tas vara på.
För den som inte är riktigt lika inne på det brittiska spåret, finns det alltid Denis Leary, vars uppträdande No Cure For Cancer kan vara av intresse. Leary är inte bara arg eller ens förbannad, han är alltigenom giftig och kastar anklagelser runt sig, samtidigt som han inte förnekar att han själv njuter av att provocera andra.
Någon annan som gillar att tänja på gränserna är Ricky Gervais, som inte tvekar att ta upp de mest tabubelagda ämnen, men ändå kan pausa för att gräva djupare i tillsynes meningslösa detaljer. Av honom finns att skåda Animals från 2003, Politics från 2004, och Fame från 2007.
Man får så klart inte glömma Eddie Izzard när det gäller YouTubeklipp, då han verkar vara den mest framgångsrike på området. Hans samtliga verk, Live At The Ambassadors från 1993, Unrepeatable från 1994, Definite Article från 1996, Glorious från 1997, Dress To Kill från 1999, Circle från 2002, samt Sexie från 2003, finns alla tillgängliga för hösta nöje.
Jack Dee, något ny för mig men icke desto sämre, bjuder hittills endast på Live And Uncut utav sina verk. Som så många andra är han bitter, tjurig och cynisk, men uppenbarligen inte för inåtvänd för att inte vilja påpeka världens felsteg inför ett fullt hus.
Även Dara O'Briain är för mig nyupptäckt men vann en lätt seger över standarden med Live At The Theatre Royal där han med sin lite snällare komik i stället tar sig an publikens bakgrund. Mycket spontan humor, improvisation och många skratt utlovas så fort man får kläm på dialekten. Se även Dara O'Briain Talks Funny.
Jimmy Carr är desto elakare, men har något kortare, nästan dra-ett-skämt-lika resonemang, som han ändå lyckas länka ihop, om inte bäst så i alla fall bättre än de flesta. Live At The Apollo är den mest sammanhängande föreställningen YouTubemässigt, och är högt rekommenderad för den som inte orkar med alla småklipp.
Sist men inte minst, den pratglade Russell Brand har även han en del att bjuda på. Shame, som jag tror är från 2006, och Doing Life Live från 2007 är båda i en klar stand-up kategori, men han skrev även och framförde ett tv-program kallat Ponderland som var av liknande karaktär och definitivt inte får missas. Brands nästan överväldigande ström av ord och tankar tacklade utan hejd även när han går in på mer privata ämnen är för mig rodnande underhållning i högsta klass.
Ed Byrnes nummer Pedantic And Whimsical fanns tidigare upplagt, men togs bort på grund av rättighetsskäl. Förhoppningsvis kommer det återigen hitta upp på nätet, för det var sannerligen sevärt. För den som vill bekanta sig med Byrne, är hans mest kända kommentar en angående Alanis Morisette.
