Nytt sound sökes

Är jag redan gammal? Jag blir så lätt besviken när jag hör ny musik. Det är som om alla de bra banden bara upptäckte sitt sound av misstag och har jobbat fram till nu för att få bort det.

Gorillaz hade det. De tappade det. Första albumet är perfekt. Gorillaz ljud för mig är en vild fondue av hip hop, electronica och punk. Men de kom till ett vägskäl och kände sig av någon anledning tvungna att välja. Och de valde fel. De gick från ett fantastiskt ljud till något halvartat slammer.

Wintersleep hade det. De hade det enormt. Den första skivan är helt otrolig. Den har vinterkänslan på ljud. Nummer två är muntrare, men de har kvar det. Allting känns genomtänkt, men de har behållit garageljudet. Inför sitt tredje album har Wintersleep bestämt sig för att köra pop, alternativt ett brutalt mord.

Serj Tankian har det, när han spelar med System. Solo har han det verkligen inte. Det är som att ta System Of A Down och ta bort det som är allra bäst; den lilla giftspetsen på skorpionen. Destillera bort självinsikten och häll emo i grytan istället. Rette mich.

Enya hade det. Men sista albumet hade nog en halv originell låt, och jag tycker att det är en enorm talang som har gått till spillo. Kanhända att jag tycker så för att Shepherd Moons, för att ge ett exempel, har ett så viktigt personligt värde för mig, men hjälp. Amarantine får mig att skämmas.

The Ark hade det. Mitt favoritljud kommer lite, lite senare än allra första albumet. Men på In Lust We Trust finns det inte en enda låt som jag inte tycker om. Den är genomsuperb. Helt plötsligt föll de i schlagerfällan. Det verkar inte som om de vill vända om.

Navid hade det. Men jag är ledsen. I och med Cobra Charlie, jag vet inte, något hände. Han har något annat nu som inte är lika bra. Det blev bara fel i överföringen, och jag kände det i vissa låtar redan från Gudarnas album. Kanske finns gnistan kvar, men han måste ta sig i kragen.

Lars Winnerbäck hade det till viss mån. Jag är inte någon inbiten lyssnare, men vad tror han att han vet om irländska fioler egentligen? Han har fastnat i samma ljud, så han åker utomlands och låter Hovet stanna hemma för att göra exakt likadana låtar med ett nytt band. Tappat.

Chili Peppers tappade mycket med Stadium Arcadium. Jag är inte enormt engagerad i Chili Peppers, men till och med jag kan höra att något inte står rätt till. Allting låter likadant. Återigen har pop tagit över hela den överhängande idén. Märkte de ingenting?

Jag kan fortsätta, men jag tror ni förstår vad jag menar. Det finns två stora fällor: Att hålla kvar vid exakt samma ljud alltför länge, eller att byta för snabbt. Evolutionen finns där av en anledning. Jag gillar kognitiva foot-in-the-door band, och så var det med den saken.