Nytt sound sökes

Är jag redan gammal? Jag blir så lätt besviken när jag hör ny musik. Det är som om alla de bra banden bara upptäckte sitt sound av misstag och har jobbat fram till nu för att få bort det.

Gorillaz hade det. De tappade det. Första albumet är perfekt. Gorillaz ljud för mig är en vild fondue av hip hop, electronica och punk. Men de kom till ett vägskäl och kände sig av någon anledning tvungna att välja. Och de valde fel. De gick från ett fantastiskt ljud till något halvartat slammer.

Wintersleep hade det. De hade det enormt. Den första skivan är helt otrolig. Den har vinterkänslan på ljud. Nummer två är muntrare, men de har kvar det. Allting känns genomtänkt, men de har behållit garageljudet. Inför sitt tredje album har Wintersleep bestämt sig för att köra pop, alternativt ett brutalt mord.

Serj Tankian har det, när han spelar med System. Solo har han det verkligen inte. Det är som att ta System Of A Down och ta bort det som är allra bäst; den lilla giftspetsen på skorpionen. Destillera bort självinsikten och häll emo i grytan istället. Rette mich.

Enya hade det. Men sista albumet hade nog en halv originell låt, och jag tycker att det är en enorm talang som har gått till spillo. Kanhända att jag tycker så för att Shepherd Moons, för att ge ett exempel, har ett så viktigt personligt värde för mig, men hjälp. Amarantine får mig att skämmas.

The Ark hade det. Mitt favoritljud kommer lite, lite senare än allra första albumet. Men på In Lust We Trust finns det inte en enda låt som jag inte tycker om. Den är genomsuperb. Helt plötsligt föll de i schlagerfällan. Det verkar inte som om de vill vända om.

Navid hade det. Men jag är ledsen. I och med Cobra Charlie, jag vet inte, något hände. Han har något annat nu som inte är lika bra. Det blev bara fel i överföringen, och jag kände det i vissa låtar redan från Gudarnas album. Kanske finns gnistan kvar, men han måste ta sig i kragen.

Lars Winnerbäck hade det till viss mån. Jag är inte någon inbiten lyssnare, men vad tror han att han vet om irländska fioler egentligen? Han har fastnat i samma ljud, så han åker utomlands och låter Hovet stanna hemma för att göra exakt likadana låtar med ett nytt band. Tappat.

Chili Peppers tappade mycket med Stadium Arcadium. Jag är inte enormt engagerad i Chili Peppers, men till och med jag kan höra att något inte står rätt till. Allting låter likadant. Återigen har pop tagit över hela den överhängande idén. Märkte de ingenting?

Jag kan fortsätta, men jag tror ni förstår vad jag menar. Det finns två stora fällor: Att hålla kvar vid exakt samma ljud alltför länge, eller att byta för snabbt. Evolutionen finns där av en anledning. Jag gillar kognitiva foot-in-the-door band, och så var det med den saken.

Book o' the Month

Februari 2008

The Collected Works of William Shakespeare
William Shakespeare
Wordsworth Editions Limited
2007
Is it thy will thy image should keep open / My heavy eyelids to the weary night? / Dost thou desire my slumbers should be broken / While shadows like to thee do mock my sight?

Jag var på jakt efter The Tempest, men det enda jag hittade som kom i närheten var ett trepack med Romeo & Julia, En Midsommarnattsdröm och Hamlet i översättning av Britt G Hallqvist. Inte under min livstid. Så när den här tegelstenen kom flygande kändes den väldigt inbjudande.

Festivaler i Göteborg 08

Så, vart ska man åka iår? Det finns mycket att välja på. Hultsfred är en klassiker, Peace & Love brukar ha bra band... Men för den som jag är bosatt på västkusten kan det vara värt att kolla upp Göteborgs eget utbud innan man reser land och rike runt med tält och gummistövlar.

Det finns faktiskt flera festivaler i Göteborg. För ett kort tag sedan fick jag ett mail om Sveriges nya punkfestival, West Coast Riot. Det kommer att ta plats den 26 juni på Frihamnen i Göteborg, för de som gillar den typen av musik. I nyhetsbrevet som jag fick presenterades NOFX (us), Moderat Likvidation (s) och Millencolin (s). Det enda jag hört är Millencolin, som jag faktiskt sett live på just Frihamnen, och jag skulle inte klassa dem som punk utifrån vad jag hört, men det är väl inte upp till mig. En dag får man för 450/550 kronor.

Göteborg är faktiskt känt för att ha mycket Metal, och det är därför föga förvånande att festivalen Metaltown äger rum i Göteborg. Det kommer att braka loss dagarna efter West Coast Riot, den 27 och 28 juni och 720 kronor kostar biljetten för 1 dag, 1195 för 2 dagar. Metal är inte mitt område, men av banden som kommer känner jag till Soilwork (s), Nightwish (fin), Bullet for my valentine (uk) och In Flames (s), vilka är välkända och eftertraktade band. Gillar man metal och har ett gäng vänner med sig så tror jag att det här kan bli rikigt bra. Festivalen har utökats från en till två dagar, vilket vittnar om stor efterfrågan. Ca 12 000 besökare lär det bli.

Förra året fanns något som hette Pier Pressure, också på Frihamnen med band som My Chemical Romance (us), Avril Lavigne (can), Billy Talent (can), Chemical Vocation (s), The Sounds (s) och Mando Diao (s). Jag hade gärna gått, men kunde inte och det verkar inte som att det blir något igen. jag gissar att den blev ersatt av West Coast Riot.

Sist och störst- Way out West. Förra året var det 16 000 pers där. En ganska uselt arrangerad festival men med många bra och aktuella band. Det märktes att det var första året som det kördes, men jag tror att jag ska ge det en till chans. Man fick ju i princip inte ha något med sig in på området- paraplyer, vattenflaskor... Det var riktigt dåligt. Och mat och dricka var jättedyrt. Bättring! Å andra sidan hade jag kunnat utstå ganska mycket för att se de banden som var där, Regina Spektor var oerhört bra och gjorde sin enda Europaspelning där, för att ge ett exempel. Det känns som att ambitionsnivån är hög och om de tar åt sig av den kritik de fått så har de potensial att lyckas. Hittils är artister som Håkan Hellström, Sigur Rós och José Gonsález bokade, vilket visar på variation och bredd bland banden. Ska bli intressant att se vilka de stora blir. Håkan tror jag kommer bli bra, Göteborgsikonen själv ju, om han spelar sina gamla låtar. De nya tror jag kommer vara tråkiga och gubbiga. Hoppas att Timo Räisänen och Mando Diao kommer och väger upp det, gärna The Ark som krydda iår igen. Lasse Lindh känns också rimlig. Internationellt sett har jag ingen aning, vad tror ni?

Bild: Gústaf, Picasa Webbalbum
Info: www.festivalinfo.se

Animal Farm

Så har även jag läst en bok.
Tyckte att jag behövde förbättra mitt ordförråd i engelskan, och blev då tilldelad Animal Farm av George Orwell av min engelsklärare. Har faktiskt läst den en gång tidigare, men det var på svenska och jag var liten och inte insatt i modern rysk historia. Och är man inte det så missar man i princip hela baktanken med boken, och den förvandlas från en kommunistkritiserande samhällssatir till en mysig fabel. Det låter väl trevligt?

Jag slukade den på en helg. När jag väl förstod vem som symboliserade Marx, Lenin och Stalin och alla djurens roll kunde jag inte sluta läsa. Boken handlar alltså om en bondgård där djuren fördriver ägaren för att kunna sköta den på egen hand och dela på vinsten. Men, på samma sätt som den marxistiska drömmen blev en korrupt mordhistoria leder den ena saken till den andra och livet på farmen blir inte riktigt som alla djur tänkt sig. "All animals are equal but some are more equal than others".

Detta är en bok jag starkt rekommenderar om man har något intresse i en minst sagt annorlunda samhällssatir. Ändå kan jag påpeka att det som fått mig att tänka efter mest sedan jag stängt boken är ett appendix. Det var Orwells förord till första utlagan som aldrig blev tryckt utan hittades någon gång på 70talet. Där diskuterar han varför ingen ville trycka boken, hur det brittiska samhället inte styrdes/styrs av varandet eller ickevarandet av yttrandefrihet, utan om vad som var lämpligt. För detta var, och är kanske fortfarande inte, men helt politiskt korrekt bok.

Eller är det okej att låta en gris spela Stalins roll i samhället, och fåren hans trogna men, ja, fårskalliga undersåtar?