Bild från www.darrenbyrne.com
Jag fick ta del av denna mycket spännande film från en vän, och emedan en annan vän hävdar att det är det sjukaste hon sett i sitt liv kan jag bara delvis hålla med. Jag skrev angående Sweeney Todd att jag har ganska svårt för musikaler på film, och den tendensen verkar hålla i sig. Inför Repo har jag dock lyssnat frenetiskt på soundtracket ett antal månader innan jag fick någon som helst visuell stimulans, så jag var redan delvis vunnen.
Det är utan tvekan ett väldigt stötande, tankekatalyserande verk, unikt i sin genre än så länge och otroligt intressant. Jag tyckte personligen att den var snygg och verkade påkostad, och den passar bra in med alla Marvel-filmer som kommit ut nyligen (Batman, Sin City och resten). Handlingen var lite rörig vill jag mena, jag tror att den behöver ses ett par gånger för att man ska få fullt grepp om vad som egentligen hände och varför-- och den största boven i det här dramat kan vara sångtexterna.
Min tittarkompanjon och jag diskuterade detta efter filmen och kom fram till att det inte riktigt funkar att berätta vad som händer med hjälp av en sång, dessutom är min personliga åsikt att det låter ganska fantasilöst när skådespelarna sjunger repliker som lika gärna kunde talats. Det var där filmen främst brast för mig.
Det kanske märks att mitt tittande på Repo distraherades av mitt försök att greppa handlingen, därför är jag säker på att jag kommer utarbeta flera djupsinniga analyser när jag har förstått hur alltet hänger ihop. Men jag vill absolut inte avråda den som känner sig lite blodtörstig och redo att utmanas av tanken på en framtid där tvångsoperationer tillhör vardagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar